Ångestdämpande struktur

1

En drömbild från Halong Bay, Vietnam 2017

Dagarna ser likadana ut. Vi går upp lite senare än vanligt, ca 8.00, tar en dusch, dricker kaffe och sen sätter vi igång att jobba med kutiga ryggar. Jag sitter i köket och R i soffan. Bredvid mig har jag en mugg med nespressokaffe med havremjölk och i högtalarna strömmar det ut Spotifys ”Chill Hits”-lista. Numera sitter jag mest i träningskläder för den dagliga löprundan som antingen sker före lunch eller på eftermiddagen. Vid 12 äter vi lunch som gjordes kvällen innan, ofta vegetariskt eller fisk. Kl. 14.00 bänkar vi oss framför Tv:n för då är det dags för hela Sveriges nya lägereld, nämligen presskonferensen med Anders Tegnell och vi sätter oss tillsammans i soffan. För R är detta den viktigaste stunden på dagen och han brukar påminna mig runt 13.30 att det snart är dags. Vi tittar bekymrade på vad de säger, jag brukar himla lite med ögonen när tvätta händerna kommer på tal, och sen återgår vi till datorerna ett par timmar till. Varje kväll brukar jag ringa ett par samtal, antingen till familjen eller vännerna. Det brukar bli 40 minuters prat om ditt och datt tills nyheterna sätter igång kl. 21.00. Aktuellt vrider och vänder på ämnen som redan har tagits upp kväll efter kväll.

Den dagliga strukturen och att ha en plan gör att livet blir lättare. Planlösa dagar utan riktning ger mig ångest. Jag är glad så länge jag får och kan hålla i mig i något. I början var det väldigt tufft men vinden har mojnat och jag har tagit kontroll över situationen med rutiner, struktur och planer. Att jag måste jobba varje dag har hjälpt mycket.

Att göra en re-start med den här bloggen är en del av planen för att rikta min energi mot något. När restriktionerna släpper kommer jag hitta på andra saker än vad jag brukade göra före pandemin, så känns det nu iallafall. Tills dess ska jag drömma, planera, pyssla, mysa, sola, promenera, läsa, lyssna, blogga och äta gott.

1 COMMENT

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here